Nu börjar det hetta till. Senast den 1 juli
2018 ska alla skolor arbeta utifrån de
nya styrdokumenten, där digital kompetens
är införd. Riktigt bra, tycker jag.
Vi lever i en värld där det digitala tar
stor plats och då måste vi i skolan också
börja arbeta med detta för att ge våra
elever de allra bästa förutsättningar
för att så småningom komma ut i ett
arbets- och vuxenliv.
Jag har länge intresserat mig för hur
den digitala tekniken kan vara ett stöd
och ett hjälpmedel i klassrummet.
Mitt intresse har gjort att jag gått olika
kurser och utbildningar, ibland läst
in mig på egen hand och sedan har
jag testat både det ena och det andra.
Jag har sökt mig till likasinnade och
vi har delat med oss av tips, idéer och
tankar.
I min undervisning har eleverna
fått strategier för att möta digitala
texter, använda tekniken för att skapa,
skriva och reflektera. De har fått träna
sig i att söka information, men de har
också fått utveckla sin källkritiska
förmåga.
När jag nu läser de reviderade
styrdokumenten kan jag se att det
för mig inte handlar om att införa så
mycket nytt i min undervisning. Det
gäller snarare att förfina och befästa.
A piece of cake, tänker jag.
För många
lärare är det dock inte så enkelt. En
del har aldrig aktivt arbetat med
den digitala tekniken och inte heller
försökt utveckla elevernas digitala
kompetens. För dem behövs stöd och
stöttning men också tid för fortbildning.
Vissa skolor och huvudmän
har förstått detta. De har inför läsåret
2017/2018 planerat in en mängd
aktiviteter för att se till att revideringarna
av styrdokumenten är kända och
etablerade hos lärarna. Men det finns
många skolor och huvudmän som
inte alls är där. På en del skolor är behovet
av att få tag i personal det mest
akuta och att då planera för framtiden
känns inte relevant eller kanske näst
intill omöjligt.
Samtidigt är det viktigt att de
förändringar som snart kommer att
börja gälla faktiskt slår igenom i praktiken.
För att detta ska till måste huvudman,
rektor och lärare hjälpas åt.
Huvudman och rektor måste se till att
det finns förutsättningar för lärarna
att arbeta utifrån det som står skrivet
i läroplanen. Lärarna i sin tur måste
se till att det som står i läroplanen
omsätts i klassrummet, i mötet med
eleverna.
Om inte samtalen om digitaliseringen
har börjat föras på skolan
är det hög tid. Skolverket har försökt
hjälpa till. På deras hemsida finns
bland annat diskussionsunderlag,
kommentarmaterial och kompetensutveckling
som bygger på kollegialt
lärande (läs exempelvis om gymnasieskolan,
bit.ly/digitalisering_gy). Att ta
sin början här kan vara ett bra alternativ.
Gör alla skolor åtminstone detta
kommer de att ha börjat tänka kring
digital kompetens och vad det innebär
för de olika undervisningsämnena.
Då kanske svensk skola lyckas
med det som regeringen lyfte fram i
sitt pressmeddelande i samband med
beslut om förändrade styrdokument:
• att programmering införs som
ett tydligt inslag i flera olika ämnen i
grundskolan, framför allt i teknik och
matematik,
• att eleverna blir stärkta i sin källkritiska
förmåga,
• att eleverna ska kunna lösa problem
och omsätta idéer i handling på
ett kreativt sätt med användning av
digital teknik,
• att eleverna ska arbeta med digitala
texter, medier och verktyg,
• att eleverna ska använda och förstå
digitala system och tjänster,
• att eleverna ska utveckla en förståelse
för digitaliseringens påverkan
på individ och samhälle.
Det verkar väl inte helt omöjligt?
Har ingen på din skola lyft frågan än
kan kanske du ta första steget. Någon
måste ju börja.
JENNY EDVARDSSON
lärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet
i Kristianstad, Guldäpplepristagare
2015 och medlem av Guldäpplets ledning
E-post: jenny.edvardsson@utb.kristianstad.se