Untitled Document
Av:Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se
Det goda samtalet
När
satt du sist försjunken i samtal med en god vän, i samtal
omkring ditt arbete? Där samtalet inte bara rör det
vardagliga, nästa lektion, kursens moment och uppgifter eller
elevernas resultat och prestationer. Där vi i stället
går djupare och rör vid frågorna om vad vill
vi uppnå, varför gör vi detta och vad betyder
det. Någon enda gång under mina många år
som lärare har jag haft diskussioner av den typen på
en studiedag. Ofta är vi instrumentellt inriktade - på
att åstadkomma något, uppnå formulerade mål.
En fördel för ett sådant samtal är att man
inte delar samma vardag. Att man inte har för mycket tysta
överenskommelser baserade på en gemensam praktik. En
fördel är att tvingas formulera just denna tysta praktik,
den som blir osynlig på grund av rutin. Det är just
denna rutinerade praktik vi har behov av att ibland bryta, få
syn på, analysera och kanske omvärdera och därefter
vidareutveckla eller förändra.
Vid högre befattningar talar man om mentorer, just för
denna typ av samtalspartner. En partner som välvilligt, men
utifrån, tar del av din praktik och hjälper dig förstå
den. En del yrkesgrupper, psykologer exempelvis, har gjort detta
samtal till reguljärt inslag i sin yrkesutveckling. De får
handledning. Andra - ofta konstnärliga utbildningar - har
det som inslag i sina utbildningar. De reflekterar över sina
uttryck. Även lärare har handledning. Det sker under
just den del av utbildningen som brukar uppskattas av blivande
lärare, praktikutbildningen. Då man följer en
erfaren lärare och samtalar med denne om egen och andras
praktik. Oerhört nyttigt - för båda parter. För
den färdige läraren finns inte denna praktik. Det är
en allvarlig brist, i själva verket en central brist. Det
är en grundval för kunskaps- och lärprocesser.
Man lär sig av erfarenhet, sägs det. Men det är
inte sant. Man kan lära sig av erfarenhet, men det kräver
att man funderar över sina erfarenheter. Det pedagogiska
samtalet är här centralt, det där läraren
- eller eleven - hejdar sig och funderar över sammanhanget,
innebörden, orsaker och resultat. Det är därför
bildläraren Dipak Lahiri, samtalar med sina elever när
de tolkar och skapar bilder av sin värld, exempelvis av sin
stad (Staden som läromedel, DiU 1/99). Det är därför
Bosse Andersson vill skapa forum på nätet för
samtal (DiU 4,5/99).
Min tes är att för läraren är lärandet,
utvecklandet av den egna professionen, förknippat med just
de goda samtalen.
En elev skrev till redaktionen i samband med vår tävling
om Årets Bästa Skoltidning. Han klagade på att
vi först i slutskedet, under Netdays, hade diskussioner med
de tävlande. 'Först nu händer det något roligt'.
Själva tyckte vi att det fanns massor av material på
vår webbplats: skrivarkurser, bild- och fotoskola, serieskola
och tidningsmakarskola. Vi hade också något vi kallade
"veckans profil", där man kunde möta en specialist
inom webbmakeri till exempel. Här fanns massor av material,
och det växte hela tiden. Så vad saknades?
Jo, det aktiva samtalet. Visserligen hade vi tidigt ett frågeforum,
men ingen riktig dialog, förrän under Netdays.
Det var därför eleven kritiserade oss. En bra kritik.
En som drabbar de flesta nätsammanhang, där det inte
finns någon verklig djup dialog. Forum chattar etc. Men
inget samtal. Vi upplever det som ett erkännande att vi startat
en djup och bra process med vår tävling, när vi
får denna reaktion. Fast vi bara är i början.
Framför allt belyser det behovet av det goda samtalet. Det
som alla behöver - det är en central och nödvändig
del i det lärande som numera förväntas vara lika
långt som livet. Skolan behöver samtalet.
Peter Becker, Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se
Datorn i Utbildningen nr 5 1999. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får
användas för enskilt bruk. I övrigt får de
enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill
du ha hela numret på papper, sänd en
beställning via detta system!