Michael
Moore drev i filmen ”Bowling for Columbine” tesen att det inte var
nivån av
vapeninnehav,.utan människors rädsla som ledde till den höga
våldsfrekvensen i USA
(jämfört med Kanada). Och rädsla säljer, både röster
i presidentval och lösexemplar.
Vi möter dagligen skrämselkampanjer på löpsedlarna, om
risk för räntestegringar, för
malignt melanom, för översvämningar och naturkatastrofer eller
– för våra barns skada i
mötet med Internet. Som en välbehövlig motvikt i detta flöde
fortsätter Medierådet att
ge oss nyttiga fakta och substans. I dagarna kom deras nya studie kring barns
och ungas
bilder av sina medievanor och föräldrars syn på dessa. Låt
oss börja med lite fakta:
Internetanvändningen bland barn och unga har ökat
det senaste året. 82 procent av
barnen mellan 9 och 12 år använder nu internet vilket är en
kraftig ökning jämfört
med förra året då 70 procent uppgav att de använde internet.
Andelen som använder
Internet dagligen har ökat från 17 procent till 28 procent. Även
i gruppen mellan 12
och16 år har den dagliga användningen ökat något från
48 till 54 procent.
Att träffa kompisar, göra läxor och
hålla på med någon sport är fortfarande det
som flest barn och unga oftast gör på fritiden. Att ägna sig
åt medier – med TV i
spetsen – dyker upp först efter dessa aktiviteter när barn och
unga listar sina fritidssysselsättningar.
De vanligaste sysselsättningarna på nätet är att chatta,
spela spel och
surfa. Chattar gör man oftast med personer man redan känner på
annat sätt och/eller
genom kompisprogram. 66 procent av samtliga uppger att de aldrig har råkat
ut för
att någon har varit elak eller mobbat dem på Internet. 16 procent
säger att det har
inträffat någon gång.
Rapporten visar också att svenska föräldrar
har bra koll på sina barns mediekonsumtion,
till skillnad från jämförande studier i andra länder. Ungefär
70 procent har regler
kring användningen av internet hemma. Föräldrarnas bild av barnens
fritid stämmer
väl överens med barnens. Föräldrarna förefaller ha
en god uppfattning om hur mycket
tid deras unga spenderar på medier. De verkar också ha mer regler
kring medieanvändningen
än förra året. Däremot tycker inte barnen att deras föräldrar
pratar med dem
om medieupplevelser i lika hög utsträckning som föräldrarna
själva uppger.
Men det finns en intressant och mycket tydlig skillnad
mellan vuxna och barn/unga
i denna undersökning. Det handlar om rädslor. Vuxna är oroliga
för att barnen ska
möta våldsskildringar, porr och sex på Internet. Men vad som
enligt studien skrämmer
barn och unga är barn som mår dåligt, djur och människor
som inte mår bra, är sjuka
eller fattiga. Vuxna tror att barn tar skada av sex, porr, spelat våld.
Lite förenklat kan
man säga att det är verkligheten som skrämmer barnen, inte bilderna.
Det är nyhetsprogrammet
snarare än spelfilmen som skrämmer.
Medierådets hållning är bra. Att inte
rycka på axlarna åt föräldrars oro, men att ge
en balanserad bild och fakta. Därtill att söka stävja avarter
och på en gång stimulera
nyfikenheten på möjligheterna med de nya medierna. Så kan en
konstruktiv framtidstro
växa, i stället för överdriven rädsla. Och som jag
skrev i förra ledaren, en modern
utbildningspolitik måste bygga på erkännandet av Internets
existens och betydelse
för vår nutid – och än mer för vår gemensamma
framtid.
