I ett obekant hav ligger en ö. Den norra delen är ett välmående land – Mibia. Det enda som saknas är mineraler. Det fattigare ökenlandet Kiba på öns södra del har mineraler, men saknar rent vatten, vilket finns i Mibia.

Att lösa problemet på fredlig väg är det inte tal om. Det blir krig – i Counterstrike – på skoltid.

Scenariot är hämtat från det danska projektet ”Elektronisk læringsmiljø for elever med læse-staveproblemer – fra uformel til formel læring i specialundervisningen” som i en första omgång har engagerat 70- talet elever i åldern 10-15 år, med stora läs- och skrivproblem och 14 lärare med erfarenhet av specialpedagogik på tio skolor runt om i Danmark.

skrivträning med Counterstrike
Den något annorlunda projektidén att använda det tämligen våldsamma datorspelet Counterstrike i läs- och skrivträningen för svaga elever föddes över en kopp kaffe på undervisningscentret i Skive på nordvästra Jylland. Peter Bak–Jensen och Finn W Mosegaard är båda grundskolelärare i botten. De arbetar som pedagogiska konsulenter på centret och har lång erfarenhet och stort intresse för möjligheterna med IT i undervisningen. Finn W Mosegaard har också en gedigen erfarenhet av att arbeta med storyline, vilket satt avtryck i upplägget.

Utgångspunkten var att vägen till det formella lärandet skulle gå genom det informella lärandet i leken. Och i dag spelar datorspelen en stor roll i barnen lekvärld. För trettio år sedan lekte barn indianer och vita, i dag spelar de Counterstrike. Märkvärdigare är det egentligen inte, menar de båda. Och Counterstrike kan vara nog så pedagogiskt som något av de spel man vanligtvis refererar till som pedagogiska.

– Hur definierar vi när barnen spelar pedagogiskt och när de inte gör det? Lärstrategier är något som vi vuxna kan se. Man måste göra spelen pedagogiska, och det går också med Counterstrike eller The Sims, säger Finn W Mosegaard.

– Vi fångar en grupp barn som annars tappas bort genom att gå in i deras värld, deras universum.

Förutom Counterstrike som bygger på att hitta och nedkämpa sin motståndare, valde Finn och Peter också det ”mjukare” spelet, The Sims, som är ett strategispel där spelaren bygger upp familjer som ska ”leva” i spelet. Tanken var också att flickorna kanske hellre skulle spela Sims, men det visade sig att de allra flesta, såväl killar som tjejer valde att spela Counterstrike.

yes, jag fick honom
Det krävdes en hel del förberedelser innan projektet kunde dra igång på allvar. De inblandade lärarna var till exempel tvungna att lära sig någonting om datorspel och pröva på att spela Counterstrike och Sims. Att påstå att alla lärare blev fångade av själva spelet är att ta i men för några var det en omskakande upplevelse. Så här berättar en av lärarna i utvärderingen: Jag är en ytterst pacifistisk människa, som är motståndare till alla former av våld och ändå hörde jag mig sitta och säga ”yes, jag fick honom yes”.

En av Peter Bak-Jensens gamla elever gjorde de banor till spelet som eleverna sedan använde sig av. Tekniken krånglade en del, eleverna skulle ju spela on-linespel med varandra och det var inte tillåtet på alla skolors nätverk.

En av de deltagande lärarna fick till exempel hjälp av en av eleverna att bygga upp en datastuga i sitt eget kök så att hennes elever skulle kunna vara med vid speltillfällena.

De olika skolornas scheman ställde också till en del besvär.

– Alla kunde vara med när vi spelade, men sedan var det meningen att de skulle chatta med varandra efteråt och det fungerade inte, berättar Peter och Finn.

skriva, berätta, samarbeta
Att spela datorspel har egentligen varit den tidsmässigt minsta delen av projektet. Men samtidigt det som skapat engagemang och upplevelser. Det har gett eleverna historier att berätta – och läsa.

Eleverna har varit invånare i endera landet Mibia, eller landet Kiba. De har inte tillhört klaner, som annars är det vanliga sättet att spela tillsammans i Counterstrike, utan varit invånare. I spelet har de sedan varit tvungna att samarbeta, lägga upp strategier. Och slicka sina sår, eller fi ra triumfer tillsammans.

De har lärt känna sina länder och berättat om dem bland annat genom att göra en turistbroschyr om landet. Och under krigen har de fört dagbok. Berättat hur slagen har gått, hur livet är och vad de funderat på.

– Det har funnits så många historier att berätta, säger Finn W Mosegaard. Undervisningscentret i Skive har en väl utbyggd webbtjänst där eleverna enkelt har kunnat producera webbaserade böcker, som de sedan skrivit ut. Där har de också haft tillgång till bilder från Counterstrike och Sims som de använt och berättat till.

– Jag har aldrig skrivit så mycket, sa en av killarna som var med i projektet.

Alla som jobbat med Storyline känner säkert igen konceptet. Om datorspelet har varit verktyget, så har storyline varit den didaktiska metoden.

– Men det fungerar även om man inte använder sig av storyline, menar Finn W Mosegaard. Det är bara den metod vi har använt oss av. På samma sätt går det att byta ut datorspelen. Upplägget fungerar även med andra datorspel.

läsa på skärmen
Datorerna som eleverna har använt har varit utrustade med talsyntes.

– Talsyntes är viktigt för specialelever. De ska ha hjälp med stavningen och syntetiskt tal, som kan läsa upp vad som står på skärmen, påpekar Finn W Mosegaard.

Samtidigt upptäckte man under projektets gång att många elever läste bra på skärmen.

– Vi upptäckte att barn kan läsa det de ser på skärmen, även om de annars inte kan läsa. Om bara motivationen fi nns där. De har helt enkelt tillgång till resurser som de vanligtvis inte använder i skolan, säger Peter Bak-Jensen.

Och motivationen har varit en av de stora förtjänsterna med projektet. Eleverna har tyckt att det har varit kul. De har varit engagerade och de har lärt sig att samarbeta. Några riktiga siffror på projektets ursprungliga syfte att öka elevernas förmåga att skriva och läsa fi nns inte. Men barnen har skrivit – och läst – med glädje.

En av de deltagande lärarna har testat barnen och då hade ungefär hälften av barnen förbättrat sin skriv- och läsförmåga markant. Föräldrarna märkte också att det blev ett positivt intresse bland barnen för att läsa och skriva när de jobbade så här.

Alla lärare som medverkar i forskningsrapporten om projektet, som gjorts av Carsten Jessen, forskare vid Danmarks pedagogiska universitet, påpekar att det har skett en stor förändring i elevernas motivation, engagemang och sociala omsorg om varandra. Något som också har fått återverkningar på deras intresse för skolan och även andra ämnen. Det har varit lite märkvärdigt att gå på en skola där man får spela Counterstrike, och där de vuxna kliver in i barnens lek- och kultursfär och anser att den har ett värde även på skoltid.

Och när det gäller den hårda kamp som under projektets gång utspelade sig mellan mibianerna och kibanerna i Counterstrike, så slutade det kriget i ett intet. Ingen vann.

Carina Näslundh,
frilansjournalist
E-Post: carina.naslundh@canit.se