Barn som medskapande

I ett klassrum med åttaringar på Rågsvedsskolan i en Stockholmsförort råder full aktivitet. Fjädrar, frigolit, piprensare, klister och ballonger fyller ett bord. Gruppvis bygger barnen berättarmaskiner. Ett magiskt halsband ligger på ett bord – ”om man tar på sig det kan man komma vart man vill och bli vilken person man vill”.

I en grupp byggs Bio Rio, där det finns en bok med tusentals sidor med underbara sagor.

Arbetet startade med att barnen samtalade med en pedagog kring vad en berättelse är och i vilka sammanhang man kan höra berättelser och sagor. Förslag listades. Någon undrade: skulle man kunna bygga en berättarmaskin?

Bilden är hämtad från arbetet inom Kidstory (Collaborative Storytelling For Children – With Children). Det är ett av de Cid-projekt som Yngve personligen engagerat sig mycket i. En grupp forskare, en grupp barn och pedagoger har här jobbat ihop omkring målet att skapa stöd för gemensamt berättande.

Arbetet gjordes i flera etapper: först med dator, sedan andra föremål som stöd för berättande och i sista etappen var fokus ”berättarrum”. Redan i första fasen vände barnen upp och ned på förutsättningarna: de ville ha redskap där man kunde arbeta ihop, flera på en gång. Det ledde till konstruerandet av miljöer med flera möss, så att flera kunde styra samtidigt. Ritprogrammet Kidpad växte fram, numera fritt tillgängligt för icke-kommersiellt bruk. I andra fasen uppstod interaktiva sagotärningar och berättarsoffor.

Men viktigare än produkterna har varit de processer som inträffar i klassrummet. Skrivande, samtal, gemensam problemlösning och berättande vävs samman.

Utvecklas barnen i det här arbetet? Det är svårt att mäta säger forskarna men en detaljerad studie visar att den grupp som var 7 år vid treårsprojektets slut var betydligt duktigare på att skapa berättelser än den grupp var i början som var 7 år då.

– Barnens deltagande och fantasi är en fantastisk drivkraft i ett sånt här arbete, säger Yngve. Och Carina Fast disputerar snart vid Uppsala universitet i ämnet pedagogik bl.a. inspirerad av projektet.

Forskargrupper i England och Sverige arbetade parallellt och jämförde sina erfarenheter. Vad det handlar om är att forskarna på en gång prövar idéer kring miljöer för barns gemensamma berättande – och lärande – och samtidigt testar nya metoder för design och utveckling. Steget från dator till andra mer vardagliga ting och slutligen till rum och miljöer är tidstypisk IT-design. Projektet speglar och föregår delvis den utveckling mot ökad integration av IT i våra vardagliga miljöer som skett under sista decenniet.

Varför valde ni barns berättande som utgångspunkt?

– Arbetet med barn inspirerades av besök och möten med ledande forskare från Maryland och Nottingham i samband med att EU utlyst ett forskningsprogram kring barn och IT med anvisning att arbeta med 4-8-åringar. Viktigt för barnens språkliga och intellektuella utveckling i dessa formbara åldrar är deras gemensamma historieberättande.

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se