Lågmäld kommunikation

Hör du Lena, frågar Per. Mmm, säger Lena.

Lena, Per och Maria sitter på polisens anmälningscentral i Stockholms skärgård och svarar på anrop från allmänheten. Helt normala samtal i vilket call center som helst. Men den här arbetsplatsen är inte riktigt normal. Lena, Per och Maria sitter inte på samma arbetsplats. De är på var sitt lokalkontor, sammanbundna av avancerad videoteknik utvecklad vid Cid. Lokalkontoret på Arholma, Sandhamn och Ornö har knutits samman, så att varje kontor har ett hörn för varje annat lokalkontor med storskärm och ljud. Här ser man och hör de andra, som om de satt i samma rum.

– Bilden ger känslan, ljudet är det medium som bär samarbetet, säger Yngve. Vad det resulterar i är en stark känsla av närvaro. Nytt är bland annat att fl era platser än två knyts samman så här.

Men hur påverkar det här känslan av integritet?

– Det här är ju miljöer som är utåtriktad service, där man behöver kommunicera inom gruppen. Då fungerar miljöerna. I en föregångare, Videofi kat, där bl.a. fi kamiljöer på KTH ochEricsson knöts samman, uppstod frågor: vilka andra är med i samtalet? Då var det inte självklart att man uppskattade öppenheten. Det beror på arbetsuppgifter och organisation om den här typen av teknik passar.

Som gränssnitt är det här exempel på en ny syn på datorstöd: lågmäld kommunikation. Där tekniken inte kräver vår hundraprocentiga uppmärksamhet. Mycket vardagsteknik är gjord för den hållningen, men IT-design har brukat utgå från att användaren helt fokuserar verktyget.

– Ja, här fi nns en likhet med Alan Kays överlappande fönster. Det viktiga med de överlappande fönstren var kanske främst det man inte såg, att det fanns objekt som var närvarande, men lite skymda, utanför fokus. Som instrumentbrädan i bilen. Lågmäld, redo att fokuseras när det behövs. Som kan påkalla uppmärksamhet, om det behövs, annars inte. Den typen av objekt ger oss möjlighet att hantera många saker på en gång, som att gå och prata samtidigt.

– IT är på väg att bli lågmäld, etablerad. Vi slutar tänka på den som teknik, och ser den som en naturlig del av vår av människor skapade miljö, säger Yngve, sätter sig på cykeln och trampar iväg mot framtiden.

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se